Italienska viner

Italienskt vin är inte ett vin, det är tjugo regioner

Italien gör mer vin än något annat land och odlar fler druvsorter än någon hinner lära sig. Det gör landet svårt att sammanfatta och lätt att tycka om: stilarna skiljer sig så mycket åt att den som inte gillar ett italienskt vin nästan alltid gillar ett annat.

Grovt indelat: norr ger strama viner med hög syra, mitten ger medelfylliga viner byggda för mat, och söder ger mörka, mjuka viner med mer frukt och värme. Vet du var i landet vinet kommer ifrån vet du ungefär hur det smakar.

Piemonte: nebbiolo, Barolo och Barbaresco

Nebbiolo är Italiens mest krävande druva. Ljus i färgen, hög i syra och tannin, med doft av ros, tjära och körsbär. Barolo och Barbaresco är dess två främsta uttryck och båda mår bra av några år i källaren. Ett yngre Langhe Nebbiolo ger samma karaktär till en bråkdel av priset och behöver ingen väntan.

Toscana: sangiovese, Chianti och Brunello

Sangiovese smakar surkörsbär, torkade örter och lite tomat, och har den syra som gör toskanska viner till mattjänare framför allt annat. Chianti Classico är vardagsversionen, Brunello di Montalcino den allvarligare, och skillnaden i pris är större än skillnaden i njutning en vanlig tisdag.

Puglia och Sicilien: primitivo, appassimento och nero d’Avola

Södern ger vinerna som flest tycker om direkt: mörk frukt, mjuka tanniner och ofta en antydan till sötma. Appassimentometoden, där druvorna torkas innan jäsning, koncentrerar smaken ytterligare och är förklaringen till varför så många av våra mest sålda röda kommer härifrån.

Vad passar italienskt vin till?

Syran är den italienska vinstilens signatur, och syra är det som klarar tomat, olivolja och parmesan. Därför fungerar italienska viner till italiensk mat på ett sätt som få andra kombinationer gör. Till en köttfärssås eller en lasagne är ett medelfylligt rött från Toscana eller Puglia svårt att göra fel med.