Franska viner

Franskt vin handlar om plats, inte om druva

Där ett australiskt vin heter Shiraz heter ett franskt Bordeaux, Chablis eller Côtes du Rhône. Etiketten berättar var vinet är odlat, inte vad det är gjort av, och det är inte snobberi utan ett system: platsen avgör mer om hur vinet smakar än druvan gör.

Det gör franska viner svårare att komma in i och mer förutsägbara när man väl gjort det. Två Chablis från olika år liknar varandra mer än två chardonnayviner från olika världsdelar.

Bordeaux: cabernet sauvignon och merlot

Bordeaux röda viner är blandningar, oftast med cabernet sauvignon och merlot som bas. Vänstra stranden ger stramare viner med mer cabernet, den högra mjukare med mer merlot. Ett enkelt Bordeaux AOC är en av vinvärldens mest pålitliga vardagsflaskor: torrt, medelfylligt och byggt för mat.

Rhône: syrah och grenache

Côtes du Rhône är det franska vinet som oftast överraskar positivt i förhållande till priset. Kryddigt, mörkt och med en pepprig ton från syrah, tillräckligt fylligt för gryta och korv men sällan tungt. Längre söderut blir grenache viktigare och vinerna rundare och varmare.

Bourgogne och Chablis: pinot noir och chardonnay

Bourgogne är två druvor och tusen lägen. Pinot noir ger ljusa röda viner med hallon och jord, chardonnay allt från stenig, oekad Chablis till smörig, fatlagrad Meursault. Här är prisspannet störst av alla franska regioner, och skillnaden mellan en bra byvinflaska och en dyr lägesflaska är mindre än prislappen antyder.

Provence och Loire: rosé och friskt vitt

Provencerosé är blek, torr och diskret, gjord för att drickas kall till lätt mat. Loire ger både fylligare rosé och landets friskaste vita viner: sauvignon blanc från Sancerre, chenin blanc längre västerut. Båda regionerna gör viner som är lättare att dricka än att beskriva.